Låt oss skapa en underbar framtid tillsammans!
Det finns flera diagnostiska tester som kan användas för att bedöma bukspottkörtelfunktionen. Några vanliga tester inkluderar:
-
Fekalt elastastest: Detta test mäter nivåerna av ett protein som kallas elastas i avföringen. Elastas produceras av bukspottkörteln och ansvarar för att bryta ner fetter i tarmen. Låga nivåer av elastas i avföringen kan indikera bukspottkörtelinsufficiens, vilket är ett tillstånd där bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med enzymer för att smälta maten ordentligt.
-
Serumamylas- och lipastester: Dessa tester mäter nivåerna av två enzymer, amylas och lipas, i blodet. Amylas produceras av bukspottkörteln och hjälper till att smälta kolhydrater, medan lipas hjälper till att smälta fetter. Förhöjda nivåer av amylas och lipas i blodet kan tyda på pankreatit, vilket är inflammation i bukspottkörteln.
-
Endoskopiskt ultraljud (EUS): Detta test använder ett specialiserat endoskop utrustat med en ultraljudssond för att visualisera bukspottkörteln och bedöma dess funktion. EUS kan användas för att upptäcka abnormiteter i bukspottkörteln, såsom cystor eller tumörer, och för att utvärdera flödet av bukspottkörteljuicer.
-
Magnetisk resonanstomografi (MRT): Detta test använder ett starkt magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av bukspottkörteln och omgivande organ. MRT kan användas för att upptäcka abnormiteter i bukspottkörteln och bedöma dess funktion.
-
Pankreasfunktionstester: Dessa tester involverar användning av speciella färgämnen eller kemikalier som intas eller injiceras och sedan mäts i blodet eller urinen för att bedöma pankreasfunktionen. Några exempel på bukspottkörtelfunktionstester inkluderar sekretin-pankreozymintestet, pankreolauryltestet och kolecystokinintestet.
Sammantaget kommer det specifika diagnostiska testet som används för att bedöma bukspottkörtelfunktionen att bero på den individuella patientens symtom och sjukdomshistoria, såväl som den misstänkta orsaken till eventuell bukspottkörteldysfunktion.
α-AMY】α-amylasanalyssats (EPS-substratmetod
Bakgrund för kliniska indikationer
Det används för hjälpdiagnos av akut och kronisk pankreatit, akut blindtarmsinflammation, hepatit, levercirros och andra sjukdomar. Ökad amylasaktivitet: ses hos patienter med akut pankreatit; akut buk: akut blindtarmsinflammation, tarmobstruktion, sårperforering, etc.; kronisk pankreatit, påssjuka, spottkörtelsuppuration, etc.; det kan också orsaka en lätt ökning av amylas. Minskad amylasaktivitet: ses hos patienter med hepatit, levercirros, leverböld etc.
